Jaha! Var det igång igen. Det har ju varit en bra vecka, trodde jag.
Ätit tillsammans, pratat och haft det vardags trevligt.
Men nu har de bråkat igen, om vad har jag ingen aning, det är väl jag.
Båda går undan och ingen pratar varken med mig eller varandra.
Jag blir bara passiv..... Vad ska jag göra .... Ska jag göra något.... Det här är ju inte speciellt kul... Men det tycker ingen....

Det ligger mycket hos mig.
Jag kan förändra mycket bara hur jag är.
Men ibland måste jag visa hur jag känner.
Men jag kan mer än vad jag tror!

-"Alla vill ha en del av mig"
Tanke: vill du inte ha en del av mig?

Hatarmittliv

Apropå att vara större än sig själv. Går så där...
Försöker utåt, men innuti blöder jag!
Vill bara tänka på mig själv
Vill bara vara med min man eller bara helt alldeles ensam!!!!
Just nu har jag en stund,

Svårt att vara större än sig själv!
Ska man vara sig själv närmast eller inte?

Det blir inte bättre, känner mig bara mer ensam.
Han klarar sig så bra utan mig. Han gör som jag säger men med det så tror jag bara an förstår att jag är överflödig i hans liv..
Jag tillför ju inget, det finns andra mer viktiga mönniskor!
Vill inte åka hem när jag är saknad!

Bara för att jag inte får hjärtklappning kanske inte betyder att allt är bra..